Multinodös struma: behandling

Behandlas kirurgiskt eller med radiojod

  • Behandling inte nödvändig hos kliniskt eutyreoid patient med normalt TSH och som inte besväras av lokala symtom p.g.a. strumans storlek
  • Behandling övervägs vid lokala trycksymtom, tillväxt och ev.andra misstänkta symtom från luftvägar eller vid sväljning
  • Behandling indicerad om TSH är supprimerat ( <0,10 mIE/L ) och fritt T4/fritt T3 är förhöjda (overt hypertyreos)
  • Behandling kan övervägas hos pat med tyreotoxikos-suspekta symtom och sänkt TSH (<0.10 mIE/L i upprepade prover) men normala fritt T4/fritt T3 (subklinisk hypertyreos); typisk scintigrafi kan ge vägledning/stöd
  • Hos patienter > 65 år kan behandling vara indicerad vid upprepade TSH 0.1 – 0.4 mIE/L.
  • Val av behandling
    • Radiojod vid hyperfunktion, utan lokala symtom av betydelse
    • Kirurgi när lokala trycksymtom dominerar; vid både atoxisk eller toxisk struma
    • Kirurgi vid större struma, där radiojodbehandling inte kan användas
    • Kirurgi vid samtidig misstanke om tumör eller tillväxt
  • Patienter < 65 år med TSH > 0.1 men utan symtom kan följas med tyreoideaprover årligen och vid sjunkande TSH och/eller tillkomst av symtom remitteras för scintigrafi

Indikation för behandling av multinodös struma beror dels på eventuell hyperfunktion och tyreotoxiska symtom, dels på eventuella lokala symtom från luft – eller matstrupen p g a strumans storlek.

Om hypertyreos är det som dominerar kan behandling med radiojod vara ett lämpligt alternativ. Ibland behöver behandlingen upprepas innan man når god kontroll vid toxisk knölstruma. Ett lågt jodupptag eller en stor struma kan vara begränsande för möjlighet att behandla med radiojod. Förberedelser för behandling med radiojod beskrivs i kapitlet om tyreotoxikos.

Många patienter med toxisk knölstruma får förr eller senare hypotyreos efter behandling med radiojod. Uppföljning är obligat då hypotyreos kan tillkomma några år efter given behandling.

Om det dominerande problemet är att struman är stor och orsakar lokala trycksymtom kan kirurgisk behandling vara indicerad.

Inte sällan har dessa patienter ett TSH i nedre delen av referensområdet, eller t o m sänkt TSH. Detta talar emot att behandling med tyroxin skulle kunna ha effekt på storleken och skall undvikas för att inte bidra till tyreotoxiska symtom. Tyroxin är däremot lämpligt vid förhöjt TSH och man vill eliminera den ev. trofiska effekten av TSH.

Om patienten är eutyreoid och inte störd av sin struma och utredningen inte visat på någon misstänkt malign komponent, är behandling inte nödvändig. I sådana fall kan årlig kontroll avseende storlek, eventuell tillväxt och tyreoideafunktion vara tillräckligt.