”Autoimmun” hypotyreos
- Primär hypotyreos har nästan alltid autoimmun genes med TPOAk som markör
- Antikroppar mot tyreoperoxidas, TPOAk
- Vuxna kvinnor: 10 – 25 % har TPOAk
- Vuxna män: 5 – 10 % har TPOAk
- Antikroppar mot tyreoglobulin TgAk; kan också vara markör för autoimmun tyreoidit, dock inte lika ofta påvisbara som TPOAk
- Ultraljud: ofta typisk, men inte patognomon, bild med nedsatt ekogenicitet
- Finnålsbiopsi visar ”kronisk lymfocytär tyreoidit”
Tyreoperoxidas är ett enzym som bidrar i hormonsyntesen i follikelcellen, Antikroppar mot detta enzym, s k TPO-antikroppar (TPOAk), är den bästa markören för autoimmun tyreoidit. Tyreoglobulin är ett högmolekylärt protein och utgör upplagringsformen för tyreoideahormon i sköldkörteln. Patienter med autoimmun tyreoidit kan ha antikroppar även mot detta protein, men i lägre frekvens än för TPOAk.
TPOAk kan ofta påvisas även hos personer med normalt TSH och kan då ses som en möjlig riskmarkör för utveckling av hypotyreos.
Cytologiskt eller i histopatologi kan man se inlagring av lymfocyter, i mer eller mindre grad. Dessa beskrivs som lymfocytär tyreoidit och är alltså uttryck för samma sak. Vid Hashimoto är lymfocytinlagringen kraftig, och kan bilda s.k. reaktionscentra, och follikelepitelet destruerat.
Ultraljud används allt mer och visar en relativt typisk strukturellt förändrad körtelvävnad med lägre ekogenicitet – mörkare bild. Samma utseende över tyreoidea ser man även vid Graves sjukdom.
I ovanliga fall kan hypotyreos orsakas av blockerande antikroppar mot TSH-receptorerna.
