Argument för och emot tillägg av T3

För:	Emot:
Fysiologiskt frisätts T4 och en mindre del T3 från tyreoidea.	Hittills har man inte i studier kunnat bekräfta någon entydig fördel med kombinationsbehandling T4+T3 jämfört med T4 monoterapi.
För att uppnå samma TSH-sänkning krävs ett högre fritt T4 hos patienter utan egen tyreoideafunktion jämfört med friska.	T3 har kortare halveringstid, behandlingen är svårstyrd även vid försiktig dosering vilket gör det svårt att få jämn effekt över dygnet.
Tyroxinsubstitution förutsätter normal förmåga till konvertering av T4 till T3 via dejodasenzymer.	Intermittent höga T3-koncentrationer medför risk för överbehandling som på sikt kan ha negativa långtidseffekter både mentalt och kroppsligt.
Kvoten mellan T3 och T4 kan vara lägre vid substitution med enbart T4 till patient som helt saknar egen funktion.	Får ej förskrivas till gravida och vid arytmisjukdom.

Behandling med tyreoideahormon som leder till förhöjd T4- och/eller T3-nivå i vävnaden medför en situation i analogi med subklinisk eller manifest hypertyreos, de senare tillstånd med ökad risk för demens och kardiovaskulära långtidsproblem (Biondi B och Kahaly GJ. 2010. Nat Rev Endocrinol. Vol 6:431; Hesselink EN et al. 2013. J Clin Oncol. Vol 31;32:4046).

Långtidseffekten av överdosering med kombinationsbehandling så väl som med enbart T3-behandling är otillräckligt dokumenterad.