Behandling: Radiojod
- Ges i första hand till vuxna patienter
- Graviditet/amning utgör absolut kontraindikation
- Kardiellt instabil patient bör förbehandlas med tyreostatika
- Beakta risk för utveckling eller progress av oftalmopati
- Kan primärt ges med så hög absorberad dos att patienten utvecklar hypotyreos
- Tyroxin sätts ofta in redan 2 – 3 veckor efter terapi för Graves
Radiojod, 131-Jod, kan användas som primärbehandling, men används också om man inte fått tillräcklig effekt eller recidiv efter medicinsk behandling, eller om patienten får recidiv efter kirurgisk behandling – subtotal tyreoidektomi.
Eftersom radioaktivt jod även söker sig till fostrets tyreoidea och till körtelceller i lakterande bröstkörtel, är graviditet och amning kontraindikationer.
Man ska inte heller ge radiojod till en patient som är kardiellt instabil, utan invänta att behandling för t.ex. snabbt förmaksflimmer eller för svårare hjärtsvikt lett till acceptabel kontroll.
Patienter med tecken på aktiv oftalmopati kan vara en riskgrupp; bör värderas noga innan terapi eventuellt ges, eftersom progress av ögonstatus kan befaras och samtidig behandling med kortison kan vara motiverad.
Vid Graves sjukdom avser radiojodbehandling i regel att helt slå ut sköldkörtelfunktionen permanent. Patienten insätts då rutinmässigt på tyroxinsubstitution.
Det är viktigt att ge substitution så att patienten inte ens har en övergående hypotyreos då detta ökar risken för ögonproblem.
Behandling med radiojod förbereds med klinisk undersökning och bedömning av eventuella kontraindikationer och risker. Det är väsentligt att göra en så kallad dosberäkning. Man mäter eller uppskattar tyreoideas storlek för att få en uppfattning om den mängd körtelvävnad som tar upp jod, och som skall behandlas. Här har man nytta av tyreoideascintigrafi, palpation och ultraljud.
Vidare görs en mätning av hur mycket jod körteln tar upp, och av hur upptaget jod omsätts, så kallat ”spårjodprov” eller ”jodupptagstest”. Därefter beräknas hur mycket radiojod som i det individuella fallet behövs för att uppnå den stråldos i tyreoidea som krävs för avsedd effekt. Som regel tillförs radiojod som en vattenlösning peroralt.
Behandling med radiojod medför vissa individuella restriktioner ur strålsäkerhetssynpunkt under någon veckas tid. Detta informeras patienten om i anslutning till behandlingen.
